När en offentlig försvarare utses har den misstänkte möjlighet att välja en advokat själv eller låta domstolen göra valet. Många förlitar sig på att domstolen utser en kvalificerad försvarare, men i praktiken styrs processen av kölistor och otillräckliga kvalifikationskrav snarare än faktisk kompetens.
Bristfälliga kvalifikationskrav
För att en advokat ska få försvara en misstänkt i mål där minimistraffet är fyra års fängelse eller mer, krävs fem års erfarenhet av försvararuppdrag och en 18-timmars utbildning.
Dessa krav kan framstå som strikta, men i realiteten sägs inget om kvaliteten på erfarenheten. En advokat kan ha hanterat ett fåtal enklare mål och ändå kvalificera sig för att ta sig an de mest komplexa brottmålen.
Vid brott där minimistraffet är under fyra år är kraven ännu svagare – en 18-timmars kurs räcker för att en advokat ska få uppdraget, oavsett om denne har tidigare erfarenhet av brottmål eller inte.
Kölistan styr istället för kompetens
Även om domstolarna formellt sett inte är bundna av kölistorna, används de i praktiken som huvudsaklig urvalsmetod. Det innebär att en mindre erfaren advokat kan få förordnandet enbart för att han eller hon står först i tur, samtidigt som en skicklig brottmålsadvokat förbises.
Kan lämna över uppdraget till en inkompetent advokat
En advokat som har blivit förordnad av domstolen kan dessutom låta en kollega från samma byrå hantera delar av försvaret, även om denna person inte uppfyller kvalifikationskraven.
Detta innebär att domstolen kan ha utsett en erfaren försvarare, men i praktiken får den misstänkte en försvarare med betydligt mindre erfarenhet än vad systemet avsett.
Bristande kontroll av kvalifikationerna
Det finns ingen extern kontroll av att advokater verkligen uppfyller erfarenhetskraven. Istället bygger systemet på självrapportering, där advokaten själv anger att han eller hon uppfyller kraven – utan att behöva visa konkret bevis på sin erfarenhet.
Detta skapar en situation där advokater utan egentlig erfarenhet av tunga brottmål kan få hantera rättsfall där den misstänkte riskerar långa fängelsestraff.
Ett system som hotar rättssäkerheten
Systemet för förordnande av offentliga försvarare saknar tydliga kvalitetskontroller och ger sken av att säkerställa kompetens, men i realiteten är det ett slumpartat urval snarare än en rättssäker process.
Att en misstänkt kan tilldelas en advokat utan tillräcklig erfarenhet, trots att dennes frihet står på spel, är en allvarlig brist i rättssystemet.
Detta är inte rättssäkerhet – det är ett system som måste granskas och reformeras.
